Athens, Greece
antiquity, tavernas, markets, coast
Acropolis, Athens
Allt utgår från klippan. Du börjar med kaffe på gågatan Drakou i Koukaki, går uppför sydsluttningen och är inne på Akropolis strax efter öppning, medan marmorn fortfarande är sval. Parthenon, karyatidernas veranda på Erechtheion och utsikten över hela staden tar ungefär två timmar. Akropolismuseet ligger tio minuter nedanför och visar det som lyftes ner från berget. Eftermiddagen är avsiktligt tom. När solen står lågt går du in i Plaka, där gränderna under norra klippsidan slutar i trappor med tavernabord.
Köp biljetten till Akropolis i förväg med tidsfönster och gå in vid första insläppet. Vid kraftiga värmeböljor har platsen stängt mitt på dagen, så kolla dagens öppettider innan du åker. Ta med vattenflaska, det finns påfyllning vid entrén, och något för huvudet. Marmoren uppe på klippan är blankslipad och hal, gympaskor slår sandaler. Kombinationsbiljetten gäller flera antika platser i några dagar och lönar sig om du också ska till Agora. Boka både lunchen och kvällens taverna, båda är små.
Hela dagen går att gå. Från Drakou är det en kvart upp till entrén vid södra sluttningen, och gångstråket Dionysiou Areopagitou binder ihop klippan, museet och Plaka utan en enda bil. Ner från Akropolis till museet tar tio minuter, och Mani Mani ligger på Falirou ett par kvarter därifrån. Metrons linje 2 stannar vid Akropoli precis utanför museet om benen tar slut. Taxi in i Plaka är meningslöst, gränderna är för smala.
Middag äts sent. Före halv nio sitter du oftast ensam, och tavernorna fylls först vid tiotiden. Bröd och en liten kuvertavgift kommer på notan utan att du beställt dem, det är normalt. Vatten beställer du på flaska eller karaff. Meze är till för att delas, så ta några rätter i mitten istället för en var. Dricks är ingen procenträkning, de flesta rundar uppåt eller lämnar några euro. Sommarens kaffe är freddo espresso, skakad med is, och beställs sketos utan socker eller metrios med lite.
Kaya Specialty Coffee
Ett litet specialkafé på gågatan Drakou i Koukaki, ett par kvarter söder om Akropolis.
Acropolis and Parthenon
Klippan över Aten, med Parthenon, Erechtheion, Propyléerna och det lilla templet åt Athena Nike.
Acropolis Museum
Museet vid södra sluttningen som visar fynden från Akropolis, ritat av Bernard Tschumi tillsammans med Michael Photiadis och öppnat 2009.
Mani Mani
En modern grekisk restaurang i Makrygianni med kök från Mani, halvön längst söderut på Peloponnesos.
Plaka lanes
Den äldsta bebodda stadsdelen i Aten, med nyklassiska hus i sluttningen under Akropolis norra och östra sida.
Palia Taverna tou Psarra
En av de äldsta tavernorna i Plaka, i trapporna på Erechtheos under Akropolis.
Monastiraki, Athens
Dagen ligger tätt kring Thissio och Monastiraki. Morgonkaffe på Iraklidon, sedan in i antika Agora medan det fortfarande finns skugga, med Hefaistostemplet på höjden och Stoan av Attalos som museum. Därifrån är det några minuter till loppmarknaden och antikaffärerna kring Avissinias torg. Eftermiddagen tar dig uppåt igen, till Anafiotikas trappgränder under klippans norra vägg, och kvällen slutar med Akropolis upplyst över taken.
Agora har egen biljett, men kombinationsbiljetten från Akropolis gäller även här. Skuggan på utgrävningsområdet är sparsam, så gå tidigt och ta med vatten. Loppmarknaden i full skala är en söndagshistoria, resten av veckan är det butiker och fasta stånd. Prutning hör till på loppisdelen, inte i antikaffärerna. Håll väskan framför dig i trängseln vid metrostationen, det är stadens vanligaste plats för fickstölder. Anafiotika är ett bostadskvarter och ingen attraktion, så gå tyst och lämna trapporna som du hittade dem. Takbordet till middagen bokar du några dagar i förväg.
Allt ryms inom en kvarts promenad. Från Iraklidon följer du Apostolou Pavlou till Agoras entré på tio minuter, och Adrianou tar dig vidare in i Monastiraki. Anafiotika nås bara till fots, via trapporna från Stratonos eller uppifrån Plaka, och sista biten är brant. Metrostationen Monastiraki ligger mitt i alltihop, med linje 1 och 3 om du bor längre bort.
Runt Monastirakitorget står en bysantinsk kyrka, en moské från ottomansk tid, en metrostation och en framgrävd antik å inom samma synfält, vilket säger det mesta om stadens lagerföljd. Souvlaki beställs antingen som kalamaki, alltså spett, eller i pitabröd med pommes inuti, och apo ola betyder med allt. På gatorna säljs koulouri, sesamringar, för småpengar från vagnar. På morgonen är de bakade samma dag, på eftermiddagen sällan det.
The Underdog
Kafé och mikrorosteri på Iraklidon i Thissio, ett par kvarter väster om antika Agora.
Ancient Agora
Torget som var Atens politiska och kommersiella mitt under antiken, mellan Akropolis och Thissio.
Monastiraki flea market
Kvarteret med loppmarknad, antikhandlare och souvenirstånd kring Monastirakitorget och Avissinias torg.
O Thanasis
En gammal kebabrestaurang vid Mitropoleos, precis intill Monastirakitorget.
Anafiotika
En liten klunga vitkalkade hus med kykladiska trappgränder, direkt under Akropolis norra klippvägg.
Kuzina
Modern grekisk restaurang på Adrianou vid antika Agora, med takterrass mot Akropolis.
Cape Sounion, Greece
Dagen går söderut längs kusten. Frukost på sanden i Glyfada där rivieran börjar, sedan ett par timmar i Vouliagmenisjön, ett ljummet källvatten under lodräta klippor. Lunch med havet rakt under terrassen, ett sista dopp i viken nedanför udden och så Kap Sounion, där Poseidontemplet står kvar på klipphöjden när solen går ner. Middagen tar du på vägen tillbaka, vid vattnet i Varkiza.
Vouliagmenisjön tar entré och solstolarna kostar extra, handduk får du ta med själv. Sounion har egen biljett, och luckan stänger före sista insläppet, som ligger strax innan solnedgången. Kolla dagens tid innan du åker. Kom upp till templet minst en timme före solnedgången, både för ljuset och för att hitta en plats vid pelarna. Det blåser nästan alltid på udden, så ha ett extra lager i väskan även i augusti. Badkläder och solkräm behövs hela dagen, och middagen bokar du i förväg, kustställena är fulla på sommarkvällarna.
Det här är dagen då bil eller taxi lönar sig. Från centrum till Sounion är det ungefär sju mil längs kustvägen och drygt en timme utan trafik, och avstånden mellan stoppen är för långa för att gå. Spårvagnen från Syntagma går längs kusten till Voula, vilket täcker Glyfada men inte mer. Bussarna till Sounion (KTEL Attikis) utgår från Mavromateon vid Pedion tou Areos och stannar vid kusten på vägen. Sista bussen tillbaka går tidigt på kvällen, så vill du ha både solnedgång och sen middag behöver du egen bil.
Rivieran är atenarnas egen sommar och ingen turistkust. Stränderna är antingen fria eller klubbar med entré, solstol och servering, och skillnaden syns direkt vid infarten. Sista badet tas långt efter fem, och middagen börjar när det mörknat. Sounion har haft besökare lika länge som det funnits resenärer i Grekland, och namnen som ristats in i pelarna genom seklen är i sig ett stycke historia. Kör du tillbaka i mörkret, ta kustvägen framför motorvägen. Den är långsammare men ligger hela tiden vid vattnet.
Balux House Project
Ett strandkafé och badställe på sanden i Glyfada, där Atens riviera börjar.
Lake Vouliagmeni
En brackvattensjö vid kusten söder om Aten, omgiven av lodräta klippor och matad av varma källor underifrån.
Taverna Syrtaki
En fisktaverna på kustvägen strax före Kap Sounion, med terrass ut mot havet.
Sounio Beach
En liten badvik i skydd av udden vid Sounion, ett par minuter från Poseidontemplet.
Cape Sounion, Temple of Poseidon
Ett doriskt tempel åt Poseidon på klippan längst ut på Attikas sydspets, drygt sextio meter över havet.
Island Athens Riviera
En vitkalkad restaurang och sommarklubb på klippan vid kustvägen mellan Varkiza och Vouliagmeni.
Skapa ett gratis Travolp-konto så lägger vi en kopia av resan i din atlas. Redigera, bygg ut, gör den till din.
En bild av hela resan, ett kort per dag, klar att skriva ut eller lägga i gruppchatten.